Sidor

tisdag 9 december 2014

Följ Jacco Gardner på Spotify!


När mitt musiklyssnade går på tomgång och känns som ett oändligt upprepande av låtar och artister jag redan hört, är det bra att det finns källor för ny, spännande musik. Vissa dagar saknar jag dagensskiva.com - forumet där jag ägnade alldeles för mycket tid och ork att diskutera musik och allt annat. Men, en stor fördel med forumet var att så mycket kretsade kring musik och att man hela tiden höll sig på tå för att upptäcka nya saker. Att upptäcka nya saker är liksom inte lika intressant längre, när man inte kan dela det med någon.

Hur som helst, ett av de ställen där jag upptäckt ny (för mig) musik eller återupptäckt saker jag lyssnat på, men glömt av är hos Jacco Gardner. För inte nog med att han släppte en fantastiskt psych-barock-pop-album 2013, som jag också skrev om, han är också en aktiv användare av Spotify.

Mitt tips är att leta upp Jacco Gardner på Spotify och börja följa honom. Hans spellistor är helt fantastiska. Han är kompisen som spelar in blandband åt dig, med musik du aldrig hört - men alltid velat höra. Han är kompisen med den enorma, obskyra skivsamlingen, som gärna delar med sig.

Vi kan ju börja med spellistan "Winter", som trots att den är från förra vintern - passar lika bra nu. Listan hittar ni här. På listan hittar man Dungen, David Bowie, Pentangle, Bo Hansson, Chamaeleon Church (Chevy Chase gamla band!), Donovan och andra godbitar.
Bara en sak som att ha ett talat intro på en spellista, det är PRECIS sånt tänkande jag älskar - sånt som jag gärna gjorde på blandskivor och blandband. Sånt som gör att en skiva eller ett band blir magiskt och blir en alldeles, alldeles egen värld.

tisdag 2 december 2014

Musikåret 2014

2014 har varit annorlunda. Inte sen artonårsåldern har jag köpt så här få skivor. Det har en del att göra med att portopriserna från USA gått upp markant, men framför allt har det att göra med att jag är totalt uttråkad vad gäller musik. Jag lyssnar nästan konstant på musik, men det är liksom inte kul längre. Inget fastnar. Jag lyssnar på gammal tråkig musik jag hört tusentals gånger och som jag ens är tveksam till om jag gillar. Men det är bekvämt.

Jag har gjort en Spotifylista över årets album, över det jag gillat. Andra sidor listar årets album, jag vet inte vad som är det. Kanske är det Damien Jurado? Jag tror det. Antagligen har jag lyssnat mer på bonusskivan till albumet, det akustiska albumet "Sisters" med några låtar från albumet, några nya och framför allt, med en kör. Lyssna på fantastiska "All for you" i videon ovan.

Annat värt att lyfta fram, som andra kanske noterat i den grad de förtjänar är: Julie Byrne, Grouper, Woods, the Autumn Defense, Paper Cuts, Conor Oberst, Mystic Braves, the Growlers, La Sera, Twilight Sad. Alla dessa finns på min lista, som ni kan hitta här.

torsdag 9 oktober 2014

Jason Molina's long dark blues

Bara ett länktips, men en genomgång vad som hände de där sista åren i Molinas liv. Lång, mörk läsning - men nog så intressant. Jason Molina's long dark blues från chicagoreader.com

torsdag 25 september 2014

Richard Buckner - Surrounded (2013)



Jag har börjat på det här inlägget i mitt huvud så många gånger. Har jag berättat historien om när jag såg Richard Buckner live? Hur han avslutade Picknick-festivalen, med akustiska akter som Anna Ternheim (innan album-släpp), Kristofer Åström och Tiger Lou? Hur folk reste sig och gick? Hur Howe Gelb kom upp på scen med en back öl och Buckner och han tillsammans spelade och sjöng över loopade gitarrslingor, samplingar, oväsen.

Det känns som jag berättat historien.

Buckner kom till mig via bröderna Kjellvander. I någon gemensam intervju skulle de samsas om årets skiva och kom fram till Richard Buckners "The Hill". Detta måste varit 2000, då gick jag fortfarande i skolan och hade således begränsat med pengar till skivor. Jag fick skivan på cd-r av en kompis. "The Hill" är mer en svit, än ett album. Byggt på en lång historia, en massa namn, korta snuttar (på Spotify) som bildar en hel svit av musik. Det är ett fantastiskt album.

Sen glömde jag liksom bort Buckner, efter The Hill och den där märkliga livespelningen.

Någon som inte glömt bort Buckner är storebror Kjellvander, Christian. På album efter album försöker han återskapa samma återhållsamma americana, med stråk av mörker men med glimtar av hopp. Han lyckas inte särskilt bra, om jag ska vara ärlig, även om jag gillade den senaste skivan Kjellvander släppte ifrån sig.

Men nu var det ju Buckner det skulle handla om. Han har fortsatt mejslat ut sig en karriär i americana-hörnet. Skivorna får högt betyg, t o m av trendkänsliga Pitchfork. Men vi hör inte så mycket på den här sidan Atlanten. Det var också längesen han gjorde ett Sverigebesök, vad jag vet.

Man skulle kunna placera Buckner någonstans kring Bonnie 'Prince' Billy, Black Heart Procession, Songs: Ohia och kanske 16 Horsepower och efterföljande Woven Hand. Någon som besjunger ett annat USA, ett mörker liknande det man kunde se i dokumentären "Searching for the wrong-eyed Jesus". Så låter det åtminstone.
Det har inte hänt så mycket med Buckners sound på dessa 13-14 senaste åren, det tåls väl att sägas. Men måste det göra det? Ibland använder han lite mer elektronik, trummaskinskomp, en och annan synth. På det stora hela målar han med samma pensel, bara med lite andra färger.

Omslaget till Surrounded kan mycket väl vara årets fulaste. Och det är trist, för det kan tänkas skrämma iväg presumtiva skivköpare och lyssnare. Men låt det inte skrämma dig, det här är en riktigt, riktigt bra skiva.

torsdag 14 augusti 2014

Unik fastighet i kommunen till salu

Ursäkta frånvaron från bloggen, men känt mig totalt oinspirerad att skriva något - då jag tröttnat på musik, öl, cykling (kan ju bero på att min cykel är skrot) och allt annat. Det var välbehövligt med en paus, men nu är jag tillbaka. Vi ska börja med en unik villa som är till salu. Och passa på att titta, jag är rädd att den inte kommer att förbli att detta utmärkta skick. Varför tror jag detta? Ja, vis av erfarenheten tror jag att det kommer rivas ut, moderniseras, bytas fönster, rivas panel och väggar och rivas golv. Inte för att man måste. Inte för att huset håller på att rasa samman. Utan att för att man kan, för att byggmaterial av dålig kvalitet är alldeles för billigt och för att snickare hellre sätter upp nytt, dåligt - än att bevara. Med det sagt, luta er tillbaka och titta på ett utmärkt exempel på arkitektur från sent sextiotal, tidigt sjuttiotal.

Vardagsrum. Titta bara på den fantastiska heltäckningsmattan. Jag hoppas verkligen att nästa ägare hittar ett sätt att behålla den. Sparsamt möblerat med fyra safari-stolar från tiden. Snyggt.

En välkomnande hall med stengolv, som ser i princip nytt ut. Snyggt att stenen från trappen fortsätter in i hallen, utan att bli bruten med en tröskel.

Vardagsrum övre plan, samma heltäckningsmatta. Möblerat med Arne Norells fåtöljer "Inca". Kolla in jakarandapanelen på väggen i bakgrunden. Snyggt med öppningen ner mot suterrängvåningen.

Inbäddat i grönska och bland mer traditionella hus sticker denna fastighet verkligen ut.

Sovrum med jakarandasäng och orange heltäckningsmatta.

Generöst badrum med badkar.

Vissa ingrepp verkar vara gjorde (blandare och spishäll kan inte vara original) men på det hela är det snyggt gjort och med respekt för huset. Jag har inget att invända.



Från vardagsrummet har man kontakt med köket och den fantastiska uteplatsen.

Hobbyrummet, enligt planlösning. Tidstypiska sjuttiotalsmöbler i spånskiva. Men vem behöver mer skrivbordsyta än så här? Soffan är någon av IKEAs sjuttiotalsalster väl?

Mysig bodega med fantastisk eldstad. Bara ingen sätter in en kaminkassett, utan lämnar det precis som det är.

Fantastisk uteplats och trädgård som verkligen ramar in huset perfekt.
Man kanske undrar varför jag har så många åsikter om ett sånt här hus? Helt enkelt för att detta är ett unikt hus och vill man nu renovera det till att se ut som en katalogvilla från 90-talet, så är det kanske det man ska köpa istället? Om man tycker att tidens ideal från när huset byggdes är mörkt fult och murrigt, så köp ett annat hus. Det här huset och dess material har hållit i drygt fyrtio år utan att knappt visa tecken på slitage - det kommer fortsätta att hålla. Det en ny ägare tillför eller "renoverar" med kommer inte hålla i närheten lika länge. Köper man ett sånt här hus har man ett ansvar, att bevara det och ta hand om det. För att inte tala om resursslöseriet det innebär att riva ut fungerande material för att sätta in nytt. Så, det var mina fem cent. Bilder lånade från Fastighetsbyrån, bostadsannonsen hittar ni här.